| Ej inloggad |
| Logga in |
| Mikrobiologi.net > Forum > Utbildning > Den nya specialiteten - vad händer just nu? |   |
Den nya specialiteten - vad händer just nu?
| Inlägg | |
|
| |
| Specialiseringsutbildning och specialitetsindelning inom klinisk mikrobiologi Under senare år har läkarnas specialiseringstjänstgöring och specialitetsindelning förändrats i hög grad väsentligen reglerat enligt SOSFS 2008:17. För vår del har klinisk bakteriologi och klinisk virologi slagits samman till en specialitet med krav på utbildning enligt de nya bestämmelserna för läkare med legitimation efter 1 juli 2006. Under arbetet med målbeskrivningar och utbildningsbok för den nya specialiteten framfördes tvivel på att fem år är tillräckligt för att uppnå kompetens inom mikrobiologins alla delar. Med tillkomsten av bas- gren- och tilläggsspecialiteter föddes tanken att vi borde införa grenspecialisering även inom klinisk mikrobiologi. Detta har haft gehör i styrelsen och i möten inom FMM sedan minst tre år. Då Socialstyrelsen signalerade att förändringar skulle komma att bli möjliga ingav FMM ett förslag om grenspecialisering 26/4 2010. Vi föreslog att tid för grenspecialisering bör omfatta två år inkluderande del av basutbildning samt annan relevant klinisk tjänstgöring och forskning. Vi argumenterar för subspecialisering inom klinisk mikrobiologi för bakteriologi, mykologi, parasitologi och virologi och håller dörren öppen även för vårdhygien och smittskydd: Våra delar inom mikrobiologin motsvarar var och en för sig mycket stora kompetensområden med växande medicinska behov och etablerade nätverk, organisationer och akademiska läroämnen. Med subspecialisering utökas arbetsgivarens ansvar att bekosta kompetensutveckling inkluderande bland annat lärartjänster, externa kurser och tjänstgöringar på annan ort. Dessutom minskar risken för att arbetsgivaren driver läkare till att ta ett ansvar som överstiger kompetens och arbetstid. Utan subspecialisering är det uppenbar risk för att handledarkompetensen successivt förflackas bland annat mot bakgrund av en påtagligt ojämn fördelning av subspecialister mellan våra laboratorier. Invändningar har inkommit med hänvisning till långsammare karriär- och löneutveckling, rekryteringssvårigheter, ökad konvergens i metoder och specialitetsindelningar i övriga Europa. För de som enligt vårt förslag vill uppnå två subspecialiteter är dock eventuell förlängning kortvarig, preliminärt högst sex månader efter avslutad ST. Subspecialisering inom andra specialiteter är associerade till goda lönelägen, t ex radiologi och patologi. Konvergens i vissa metoder befrämjar samarbetet inom klinisk mikrobiologi både med och utan subspecialisering. Storbritannien och ytterligare ett antal länder i Europa har väl fungerande subspecialisering inom mikrobiologi. Vid Socialstyrelsen och under ledning av Ulf Kvist pågår nu en översyn av specialitetsindelningen. Enligt en artikel av utredarna i Läkartidningen nr 41, 2011 vill man efter kontakter med specialitetsföreningar och arbetsgivarrepresentanter åter förändra strukturen i specialitetsindelningen. I den nya modellen försvinner preliminärt grenspecialiteterna. Man vill ha en bredare kunskapsbas med färre alternativ i första delen av ST. Samtidigt vill man utöka specialiseringen under resten av ST i form av ett stort antal ganska smala tilläggsspecialiteter. Modellen för detta beräknas vara färdig 31 juli 2012 och revidering av föreskrifter och målbeskrivningar under 2013. Med Socialstyrelsens nya vändning i specialitetsfrågan bör vi nu diskutera vad som kan ingå i en ST-utbildning med bredare bas: Klinisk mikrobiologi, infektionssjukdomar och ytterligare specialiteter? Socialstyrelsen vill ha en ökad specialisering med fler tilläggsspecialiteter. Förhoppningsvis kan FMM bidra till lösningar som ökar kompetens och attraktion inom klinisk mikrobiologi samtidigt som vi förbättrar förmågan att täcka medicinska behov av diagnostik, utveckling och forskning inom mikrobiologins alla delar. 1 november 2011 Urban Kumlin, FMM styrelse, utbildningsansvarig Britt Åkerlind, FMM styrelse, vice ordförande |
| |
| (Hej, det här brevet skickades av undertecknade till FMMs styrelse i september för att få igång en diskussion om förslaget att skapa grenspecialiteter. Vad bra att diskussionen med alla medlemmar nu kommer igång! mvh Arne Kötz, Halmstad) Samma dag som läkartidningen nr. 36 kom ut frågade en av våra ST om hon nu behöver tre år till för att bli grenspecialist... Styrelsen av Föreningen för Medicinsk Mikrobiologi har lämnat in ett förslag till Socialstyrelsen om att införa fyra grenspecialiteter (bakteriologi, virologi, mykologi och parasitologi) som refererades till i läkartidningen nr. 36 sidor 1666-8. Tyvärr har förslaget - som vi anser har stort betydelse för mikrobiologins framtid- inte diskuterats brett med Föreningens medlemmar (endast på årsmöte och chefs- och professorsmöte). Vi vill lämna några frågor/synpunkter angående förslaget till styrelsen: Varför behöver vi sådana grenspecialiteter? Och förknippat med det: kommer en grenspecialist att ha särskilda rättigheter som en "vanlig" klinisk mikrobiolog inte har? Betyder det att den som inte fortsätter och "kvitterar ut en grenspecialitet" står sig sämre i konkurrens med kolleger? SoS tanke med den nya specialistindelningen var att skapa moderna och i Europa mer enhetliga specialistdefinitioner. UEMS (European Union of Medical Specialists) har nyligen (senaste 3 åren) lyckats bryta ut "Medicinsk mikrobiologi" ur "Laboratoriemedicin" och ingen tror att UEMS förorda en ytterligare subspecialisering. Specialitetsindelningar ska enligt SoS spegla den moderna sjukvården. Att dela in arbetet/organismerna på det gamla viset tycker vi är ett steg tillbaka. Från patienter och kliniska kollegor efterfrågas mer samarbete mellan specialisterna inom laboratoriemedicin. Klinikerna är knappast intresserade av att förutom en gastroenterolog kontakta en bakteriolog, en virolog, en parasitolog och en mykolog för att diskutera en patient med diarré. Snarare skulle vi alltså skapa grenspecialiteter inom infektiösa tarmsjukdomar, STD, luftvägsinfektioner,.... Vill Föreningen verkligen bygga upp nya murar, där de gamla just har rivits? Vi tror att ett system med 4 grenspecialiteter snarare avskräcker från än attraherar till specialiteten Klinisk mikrobiologi. Till styrelsen för Medicinsk mikrobiologi säger vi - dra tillbaka förslaget och se till att det är ordentligt diskuterat bland medlemmarna. Detta göres lämpligen på Årsmötet under riksstämman efter att man ordentligt annonserat diskussionen. Men årsmötet är inte tillräckligt - med moderna medier kan man snabbt och enkelt få en överblick över medlemmarnas åsikter. Följ SSACs exempel att med en på hemsidan publicerad enkät ta reda på medlemmarnas åsikter. För att få till stånd en bred diskussion med alla medlemmar ber vi nu styrelsen distribuera detta mail till alla medlemmar och publicera det på hemsidan tillsammans med den elektroniska enkäten. Arne Kötz, Halmstad Torvald Ripa, Halmstad Karin Kindlund, Halmstad Johan Ljungberg, Halmstad Gunnar Kahlmeter, Växjö Charlotta Karlsson, Växjö Martin Sundqvist, Växjö Thomas Schön, Kalmar Torbjörn Kjerstadius, Stockholm Christian Giske, Stockholm Tobias Allander, Stockholm Anna Åkerlund, Linköping Lena Serrander, Linköping Liselotte Ydrenius, Linköping Cecilia Jendle, Karlstad Mats Walder, Malmö Berndt Claesson, Skövde Lars Jonsson, Borås Thomas Ahlqvist, Karlstad Christine Wennerås, Göteborg Christina Åhrén, Göteborg |
| |
| Vi bör påtala vikten av särskild behörighetsprövning för kollegor med kompetens motsvarande specialist från icke EU-land. Det blir allt mera aktuellt med utlandsrekrytering. |
| |
| |
| Ett stort problem är vi blir färre. Det finns ganska stora krafter i vissa laborganisationer som helt enkelt vill bortrationalisera kliniska laboratorieläkare. Vi ses som dyra och bromsar utveckling då vi vill bibehålla medicinsk kvalitet. Förslaget om grenspecialisering är väl delvis tänkt för att motverka det. Man ska inte kunna täcka alla specialiteter inom mikrobiologi och ha bara en läkare på ett stort mikrobiologiskt lab. Då blir man gisslan och har varken tid eller kompetens att följa utveckling inom alla områden. Vad jag (och kanske andra) vänder mig emot är att ämnesindelningen börjar bli förlegad. Vi kanske ska bli som patologerna, mer inriktade mot de kliniska frågeställningarna, t.ex. - IVA/immunsuppression, - blodsmitta/ STD/immunitetsfrågeställningar - luftvägspatogener - STD - högrisksmitta/zoonoser/tropikmedicin - UVI - hud och mjukdelsinfektioner - gastroenteriter. Det som känns svårt med klassiska grenspecialiteter är att vi redan är lite sent ute. Det finns så få specialister med fördjupning som skulle kunna handleda redan idag och nästan inga av de yngre har möjlighet rent praktiskt att subspecialisera sig då arbetsbelastningen på många håll inte medger det och ST-läkare får ta större ansvar redan utan färdig utbildning eftersom det är så stora pensionsavgångar. Jag tror att vi måste satsa mycket mer på att visa varför vi behövs och vad vi gör, dvs. fortsätta diskussionerna om vår roll nu och i framtiden. Om vi kan visa att patientvården blir bättre om vi är med väger det tungt. Det går ju en våg av lean/förbättringsarbete genom hela landet och här har vi mycket att hämta vad beträffar kortare vårdkedjor om vi kan leverera snabbare svar och öka vår tillgänglighet både som konsulter och för att erhålla analyser. För detta krävs fler kliniska mikrobiologer och vården bör tjäna på det! |
| |
| Kan bara hålla med om att den klassiska indelningen blir allt mindre relevant ur uppdragets synvinkel, om man ser till den moderna diagnostiska plattformen. Idag är det mera relevant att se molekylärbiologisk plattform, immunkemisk plattform, odlingsplattform, infektionsserologisk plattform, etc. Vissa plattformar blir dessutom i all högre utsträckning integrerade med klinisk kemi, klinisk immunologi, transfusionsmedicin, m fl discipliner. Istället blir läkarrollen allt viktigare att definiera (eller omdefiniera). Vad tillför den kliniska mikrobiologen för mervärde för patienten / medborgaren / folkhälsan som inte någon annan kan tillföra lika bra eller bättre och till lägre kostnad? Vi kanske tycker det är självklart, men det är inte helt självklart ur beställarperspektivet. Vi måste beskriva den medicinska konsultplattformen och dess uppdrag, och se de olika diagnostiska plattformarna som underleverantörer till dessa. Vi måste inse att moderna biomedicinska analytiker, mikrobiologer, molekylärbiologer och andra är minst lika kompetenta som läkare när det gäller metodutveckling, kvalitetssäkring och annat, och att den forskningsplattform som är knuten till detta också allt mer befolkas av - om jag nu får kalla det något så trist - icke-medicinare. Vi måste hitta en modern läkarroll! Vi måste kliva in på scenen, ta ansvaret för att interagera med och kompetensutveckla våra kliniska kollegor, medverka i läkemedelskommittér, infektionsronder, vårdhygieniskt arbete, smittskydd, epidemiologi, mm. Vi måste också engagera oss i att utveckla bra kvalitetsindikatorer som mäter äkta kvalitet i form av räddade liv, förbättrat smittskydd i samhället, förkortade vårdtider, säkrare diagnoser, minskat antibiotikatryck, eller vad vi nu siktar in oss på. Omsatt i specialitetsdefinition så tror jag att vi klarar oss ypperligt väl med en specialitet - klinisk mikrobiologi - och att vi istället ska satsa på att fylla den med relevant innehåll, kopplat till den moderna, multiprofessionella miljö som vi ska verka i, idag och i framtiden. Sedan har vi alla möjligheter i världen att profilera oss, på de få arbetsplatser (läs universitetssjukhusen) där det finns möjlighet att ha mer än en eller två kliniska mikrobiologer. |
|
| Ⓒ Allt material på denna webbplats skyddas av upphovsrättslagen. Upphovs- och förfoganderätten tillhör Mikrobiologi.net och respektive upphovsman |